Kan inte sova, spelar ingen roll vad jag försöker med jag lyckas inte. Har inte kunnat sova på över en vecka nu. Började på nyårsdan, var vaken till klockan var över fem och sedan har det varit lika varje natt. Somnar inte förren runt kl. fem på morgonen. Helt slut på dagarna, orkar ingenting. Hur trött som helst på kvällen, men kan ändå inte sova när jag lägger mig. Fungerar snart inte längre. Känner mig som en zombie hela dagen. När jag inte kan sova kommer alla jobbiga tankar som ältas timme efter timme. Får mig oftast att börja gråta. Det är inga trevliga tankar. Det är dom vanliga om ensamheten förstås, dom har jag ju ständigt dag som natt. Men nu kommer även tankarna om att det kanske inte är värt att kämpa på. Jag börjar fantisera om situationer där jag skickar sms till någon vän och talar om att nu orkar jag inte mer, nu avslutar jag allt. Sen svarar jag inte när dom hör av sig. Det är inte att jag tänker göra det, utan det är mer för att jag tänker att jag vill kolla om någon bryr sig. Tomma hot. Vet inte vad det handlar om egentligen, varför jag vill skrämma upp folk som står mig nära... Känns som ett desperat skrik på hjälp på något vis, men jag vet inte hur. Kanske att jag måste ha en förändring, men inte klarar att genomföra den själv? Kanske för att skrika ut: Fatta... det här är allvar! Jag mår så här jävla dåligt!
Men vad skulle dom kunna göra åt det? Det är ju ändå den trista sanningen, det är bara jag som kan ändra på det. Det är kloka ord, visst. Jag hör dom på terapin, hör dom i mitt huvud. Men jag lyssnar inte, kan inte ta till mig dom. Vet hur jag bör leva, men klarar inte av att göra det. Har inte den energin. Herregud, jag kommer inte ens ihåg den dagen när jag sist kände Lycka. Lycka över mitt eget liv. Bara ordet är för mig skrattretande. Lycka = mitt liv? Haha stor chans för det liksom! Vad jag än tar mig till så går det ju i stöpet. Lyckas aldrig med någonting i mitt liv. Är bara att se på hur många jobb jag har bränt genom åren, för att nu stå här och inte ha chans på något mer. Att jag kan låta mig själv förfalla så fruktansvärt. Jag sitter och ser på, för jag orkar inte göra något åt det. Känns som att det inte är någon idé, det är iallafall kört. Kört för att det ska finnas ett liv till mig med i den här världen.
Har växt upp med tanken om att livet har en meningen, men tänk om det inte är så? Mitt liv kanske inte har någon mening? Mitt liv kanske är just att sitta ensam i en liten lägenhet och knappt gå utanför dörren om dagarna. Knappt prata med en människa på flera dar. Kanske mitt liv är till för att avskräcka andra för att hamna i samma situation? Ibland känns det så. Alltför ofta även. Tyvärr.
4 kommentarer:
Jag tycker också att jag har mer ångest när jag har sovit dåligt och varit trött.
Även om det kanske inte känns så nu så finns det plats för oss alla, det finns en ljusning även om det kanske inte känns så just nu.
Om du känner att du inte har energi ska du kanske inte sikta så högt på en gång, utan försöka göra något bra tio minuter om dagen. Eller fem. Kommer du ihåg något som brukade få dej att må bra? Något som du tyckte om att göra?
(Själv mindes jag ingenting av det när jag var som lägst. Det kom tillbaka när jag började må bättre.) En liten tanke bara.
Kom ihåg att just du är värdefull!
Många kramar!
Tack =) Dina ord värmer, på något sätt är det som en tröst att det faktiskt finns andra människor som lever eller har levt i samma "helvete". Även om man självklart önskar att ingen skulle behöva. Din tanke ska jag absolut försöka rikta in mig mot, att det räcker att jag gör något bra kanske 10 minuter om dagen, istället för att sikta på att hela dagen ska vara "bra". Ska försöka gå framåt i mindre kliv =) Tack än en gång =)
Hittade dig via Malve. Alla liv har en mening även om många dagar ger en känsla av att pissa i motvind. Ska läsa lite mer här.
hosanna: tack för dina ord =) Det är ju som du säger, vissa dagar känns allt helt uppgivet, medan andra är bättre.
Skicka en kommentar