Finns.

Jag finns. Jag lever. Äter minsta möjliga för att inte bli för låg, men inget mer. Försöker iallafall få i mig vatten, om inget annat. Funderar på att titta djupt djupt ner i flaskan för att kunna glömma. Samma vemodiga skiva rullar i datorn, på mellanhög volym, i repeat. Ligger i soffan, ihopkrupen som en boll. Filt över. Tårar. Dag som natt, spelar ingen roll. Tiden finns inte. Orkar inte med världen. Orkar inte med livet. Vill bara segla bort.