Dagarna är så himla upp och ner. Morgonen kändes ok, förmiddagen funkade hyfsat. Blev lite dålig när jag var ner och tittade på simningen så jag gav upp och åkte hem. Säkerhetsbeteende jajamänsan! Men jag orkar bara inte stå kvar och ta emot det. Det funkar inte. Orkar inte bli mer dålig, utan vill bara få bort ångesten. Jag vet att det inte hjälper mig utan tvärtom, men jag kan inte förmå mig till att stå emot det och jobba igenom det. Väl i bilen och på väg hem lugnade det ju ner sig såklart, för jag var på väg till tryggheten. Har hållt mig hemma resten av dagen. Valde att slå mig ner i soffan på altanen och kolla på triathlon istället. Funkade det med =)
Men kan jag hålla mig nöjd och positiv? Nej inte en chans. Visst, jag blev dålig, men ingen katastrofångest. Dagen har varit relativt lugn ändå, och just nu finns positiva saker som hänt på andra plan i livet. Men ändå kan jag inte hjälpa det. Jag sitter här nu ikväll framför tv:n och det känns allmänt jobbigt. Det är någonting som fattas. Jag kan inte släppa datorn, är jag inte på facebook så spelar jag nåt spel. Kan inte stänga ner och bara slappa. Vill egentligen bara ställa mig upp och skrika rakt ut! Jag vill inte kämpa hela tiden, jag vill bara vara!!
Det är lördag, och jag är så enormt sötsugen just nu. Vill ha nåt att äta på. Behöver inte vara godis (även om det är gott ), men jag får inte. Pga min diabetes så har jag inte rätten att unna mig ens det minsta lilla. Grillade med brorsan och hans familj ikväll. Där satt alla och drack god läsk (Jag älskar Fanta) och hade det gott, medan jag satt där med mitt förbaskade vatten. Så trött på att alltid bara få dricka vatten. Inget extra nån gång :/ Till och med till frukost får jag dricka vatten, eftesom jag inte kan dricka juice tex. Och inga andra drycker heller för den delen, för allt innehåller för mycket socker. Sockerfritt jo visst. Bluff och Båg säger jag bara. Istället innehåller det nåt så enormt med sötningsmedel som nästan höjer blodsockret mer än vanligt socker.
Föräldrarna slår sig ner framför tv:n och plockar fram den obligatoriska chokladkakan så här på helgen. GAAAH! En liten jäkla bit? Men nej inte en chans. Tar jag den minsta lilla bit, eller det minsta lilla glas läsk så Tjopp! Sockret är uppe över 20. Den här veckan har varit totalt usel. Har så gott som bara ätit sallad, för jag kan inte äta en massa potatis eller stekt mat, för det klarar inte min kropp av. Sockret flyger i höjden. Nej, när de andra smaskar god sommarmat sitter jag där med min ynkliga tallrik och det himla läckra vattenglaset (ja jag är ironisk). Inte ens till helgen kan jag unna mig nåt. Och på det kommer all ångest.
Varför kan man inte bara få vara någongång och unna sig saker som alla andra. Inte behöva tänka på vad saker innehåller hela tiden. Bara få ha åtminstone en bekymmersfri dag lite då och då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar