Jag är så rädd. Vet inte vad som händer med mig själv just nu, känns som jag håller på att bryta ihop. Skrämde mig själv igår så jag tillslut bara låg ihopkrupen i soffan och storgrät och skakade. Jag fick ett riktigt raseriutbrott och bara slängde saker runt mig. Tror knappt det hänt förut. Jag var så arg på mig själv och kände sånt hat mot mig och mitt liv. Jag var som i en dimma. Tillslut insåg jag att jag stod och storgrät och höll kniven i min hand...
Jag har ALDRIG gjort något sådant förut, och jag blev så rädd. Trodde inte jag var kapabel att låta tankarna gå så långt mot handling... Jag bara gråter idag med, vet inte vart jag ska ta vägen.
3 kommentarer:
Usch så du skräms! Du får inte göra om det där, lova mig det! Du måste ringa om du känner så där, så kommer jag, vet inte om det är till någon hjälp men oftast känns det ju mindre jobbigt om man inte är ensam. Kram Anna
Kanske är reaktionen ett sätt för kroppen att visa att du trots allt är på rätt väg?
Anna: Tack! Jag tänkte faktiskt på att ringa dig, men jag kände mig så löjlig så jag vågade inte... Kram.
Hosanna: Jo jag tror det jag med, ju längre in i terapin jag kommer desto mer konfronteras jag med i mitt liv. Och troligen börjar känslorna ta sig uttryck på ett annat sätt.
Skicka en kommentar