Var väldigt länge sedan jag skrev här i bloggen. Det har bara inte blivit av. Som fortsättning på föregående inlägg så kom skolan igång tillslut, dock visade det sig att de nya uppdragsgivarna mest använde oss som gratis arbetskraft så i slutändan blev det en stor besvikelse. När jag hade ca 4 månader kvar av min utbildning, vid jul ifjol, så blev jag plötsligt dålig igen. Min ångest slog tillbaka med större kraft än den nånsin varit uppe i förut. Jag hade då varit attackfri i 5 år. Strax efter nyår 2011 small en ny attack till helt plötsligt. Den kom som en chock. Flera följde på denna och jag hamnade i kö för att komma in för behandling. I maj orkade jag inte mer och blev sjukskriven och det är jag än idag. Ångesten blir värre och värre för varje månad. Jag äter nu olika mediciner vid behov för att försöka lindra något. Ångesten är hos mig dagligen och det är den som styr mitt liv. Förra omgången var jag inte ens i närheten av detta. Jag behövde då inga extra mediciner och kunde fungera någorlunda normalt med jobb mm. Idag håller jag mig inomhus, har väldigt svårt att vara ensam, har ingen ork och ligger mest på dagarna. Jag går hos en terapeut och ska förhoppningsvis få börja hos en psykolog för KBT efter nyår och helgerna. Ångesten har gett mig ett tryck under bröstet som gör det jobbigt att andas i stort sett hela tiden, med små stunder utan. Så har det nu varit i två månader och det går inte bort :( Har bett om att få bli inskriven men nekas eftersom jag inte är suicid.
Varje dag är en kamp. Jag fortsätter kämpa trots att det oftast känns hopplöst. Tack för era kommentarer, de värmer nåt oerhört. Är det nån som känner igen sig och vill prata lite, hör av er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar