Terapi 071016

Förra veckan var det dags för terapi igen, är där varannan vecka. Ibland undrar jag om jag inte borde gå varje vecka ett tag. Det är så himla jobbigt allting just nu så jag skulle nog behöva få gå igenom alla tankar mer regelbundet. Pratade mycket om hur jag mår just nu och sådant den här gången. Har inte vetat hur det skulle bli med fortsättning på mitt jobb och har därför känt en större oro och stress den senaste tiden. Dagen innan terapin nu fick jag reda på att mitt jobb inte blir förlängt, vilket gjorde att det kändes som mitt hela liv rasade samman. Vi pratade mycket om det. Om vad jag ska göra nu, och hur jag ska klara mig ekonomiskt eftersom det innebär en kraftig sänkning av min inkomst. Kom fram till att jag måste försöka ta det dag för dag, att jag måste försöka tänka att det kommer att ordna sig på något vis. Men jag klarar inte av det. Jag blir sämre för varje dag som går nu, jag känner hur jag sjunker djupare ner i depressionen igen. Jag hör vad hon säger till mig, jag förstår hur jag ska arbeta med mig själv, men jag klarar inte av att göra det. Fick även tiden till psykologen idag för min bedömning, som ska göras för försäkringskassan. Sa att jag orkar inte tänka på allt praktiskt som ska till myndigheter och allt sånt, jag orkar ju inte ens med mitt vardagliga liv. Det var en riktigt deppig terapi den här gången, allting känns så totalt stopp och jag klarar inte att se framåt och se att det skulle kunna bli någon ljusning. Vi pratade om det att när det blir alldeles för jobbigt för mig så stänger jag av allting. Jag vägrar ta till mig tankar om att något skulle kunna gå bra för mig någon gång. Att det spelar ingen roll vad någon säger till mig just då, för jag omvandlar det genast till något negativt. Jag blir oerhört egoistisk och tycker allt och alla behandlar mig orättvist. Samtidigt som jag är medveten om att det är fel att jag tänker så här och så får jag dåligt samvete för det och mår ännu sämre. Jag går bara runt i en ond cirkel, och tar mig inte ur. Så just nu är det fokus på en dag i taget och försöka att inte gräva ner mig för djupt under den dagen. Det är svårt, men jag försöker. Terapi nästa vecka igen, längtar dit, för som sagt, det blir bara värre och värre nu.