Tankar Om - Gråtattacker

Kanske är det någon liten liten bild eller mening som startar det hela. Jag vet inte egentligen. Men plötsligt sitter jag där och tårarna börjar rinna, och rinner i floder. Ibland känns det som helt utan orsak. Troligen är det någon känsla som dyker upp och får mig att reagera som jag gör, något som påminner om något. Vet inte vad det skulle kunna vara annars. Gråten kan komma när som helst, jag kan sitta och känna mig relativt ok för stunden och en minut senare forsar tårarna nerför kinderna. Bara sådär. 10-15 minuter senare är det över för den här gången. Förstår ibland inte varför jag gråter, men det är ju en del som terapin ska hjälpa mig med, leta i mig själv efter orsaker och tecken på varför detta händer. Varför gråter jag? För att jag är olycklig. Varför är jag olycklig? Ensamhet, dålig självkänsla, känslan av att vara värdelös, mindre värd, inget självförtroende. Men varför kommer dessa gråtattacker även i de stunder där jag känner mig ganska ok? Det är så svårt att förstå. Men det är kanske för att det är så nära till de olyckliga känslorna, det krävs inte mycket för att de ska komma fram. Det är just det där lilla, lilla... Kommer inte ens ihåg sist det gick flera dagar utan att jag grät, för mig har tårar blivit en vardag och jag gråter så gott som dagligen. Fick en sådan gråtattack för ca en timme sedan, bara sådär när jag satt och såg på film. Det är inte så att jag sitter och bara är ledsen och får några tårar, utan det är riktiga attacker där jag hulkar och tårarna forsar som det skulle hänt något fruktansvärt. Men kanske är det stora, tunga känslor som måste ut? Därför blir det hela så intensivt. Jag vet inte. Det är iallafall skönt att fundera över det och skriva av sig lite. Det lugnar på något vis.