Jag orkar inte. Vill inte mer. Jag kommer aldrig bli bättre så länge jag behandlas så enormt nervärderande, jag är inte värd ett ruttet lingon. Allt jag gör är fel. Jag får utskällningar och glåpord för att jag inte orkar, för att jag mest ligger. Jag försöker ta mig upp, försöker göra något för att visa att jag kämpar, för att visa att jag inte alls struntar i precis allt. Och vad händer? Jag blir utskälld och hånad för att jag använt saker, för att jag inte hunnit plocka undan innan jag blev dålig igen, för att jag bara ställer till och försöker göra saker som iallafall bara är löjligt och inte betyder något. Jag kan väl gå ut och GÅ istället! Eller åtminstone städa eller diska eller torka fönster eller, eller, eller...
Jag ligger mest hela dagarna, för min ångest gör att jag har så jobbigt att andas. Gör jag nåt så jag blir andfådd, får jag sån panik så jag oftast får ringa akut till SOS. Men för guds skull, ut och GÅ kan jag väl ändå göra, jag kanske till och med blir frisk!
Jag VILL INTE BLI HÅNAD OCH FÖRLÖJLIGAD längre. Jag är inte stolt över hur jag mår, jag VILL INTE må så här! Jag kan inte bara "må bra" helt plötsligt :( Varför ska det vara så fruktansvärt svårt att förstå??? Jag kan inte vrida på en knapp så är allt över och livet är tipptopp.
Ska det vara så fruktansvärt svårt att ha lite tålamod, att stötta istället för att stjälpa?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar