Ett kilo...

På något mirakulöst sätt har jag faktiskt minskat ett kilo. Fråga mig inte hur, men kul är det =)

Tankar Om - Gråtattacker

Kanske är det någon liten liten bild eller mening som startar det hela. Jag vet inte egentligen. Men plötsligt sitter jag där och tårarna börjar rinna, och rinner i floder. Ibland känns det som helt utan orsak. Troligen är det någon känsla som dyker upp och får mig att reagera som jag gör, något som påminner om något. Vet inte vad det skulle kunna vara annars. Gråten kan komma när som helst, jag kan sitta och känna mig relativt ok för stunden och en minut senare forsar tårarna nerför kinderna. Bara sådär. 10-15 minuter senare är det över för den här gången. Förstår ibland inte varför jag gråter, men det är ju en del som terapin ska hjälpa mig med, leta i mig själv efter orsaker och tecken på varför detta händer. Varför gråter jag? För att jag är olycklig. Varför är jag olycklig? Ensamhet, dålig självkänsla, känslan av att vara värdelös, mindre värd, inget självförtroende. Men varför kommer dessa gråtattacker även i de stunder där jag känner mig ganska ok? Det är så svårt att förstå. Men det är kanske för att det är så nära till de olyckliga känslorna, det krävs inte mycket för att de ska komma fram. Det är just det där lilla, lilla... Kommer inte ens ihåg sist det gick flera dagar utan att jag grät, för mig har tårar blivit en vardag och jag gråter så gott som dagligen. Fick en sådan gråtattack för ca en timme sedan, bara sådär när jag satt och såg på film. Det är inte så att jag sitter och bara är ledsen och får några tårar, utan det är riktiga attacker där jag hulkar och tårarna forsar som det skulle hänt något fruktansvärt. Men kanske är det stora, tunga känslor som måste ut? Därför blir det hela så intensivt. Jag vet inte. Det är iallafall skönt att fundera över det och skriva av sig lite. Det lugnar på något vis.

Varken eller...

Varken eller är nog mitt tillstånd just nu. Känner mig inte jättedålig, men inte bra heller. Mest trött. Sover väldigt mycket på eftermiddagarna efter jobbet, och när jag är vaken blir det inte mycket gjort heller. Det finns helt enkelt ingen energi för att göra något. Känns som jag bara sitter och gör ingenting. Bara det gör ju att jag känner mig ännu mer orkeslös och värdelös. Missade terapin idag med eftersom jag inte kunde vara borta från jobbet. Nu kommer det gå en månad sen sista besöket innan jag är tillbaka och det är tufft. Befinner mig i något mellan tillstånd som inte går att förklara. Imorgon är det meningen att jag ska på vattengympan, den började i måndags men jag orkade inte ta mig ur sängen för att hinna dit. Ska verkligen försöka imorgon för den är rolig att gå på, och jag har längtat efter den. Det är så svårt att få folk att förstå den tröttheten jag bär på. Att hur mycket jag än försöker så kan jag inte ta mig ur sängen vissa dagar. Jag är så trött så det existerar helt enkelt inte. Men de flesta säger att du får väl ta dig i kragen... har du ingen karaktär... om det bara gick att få dem att förstå att det handlar om något helt annat.

Viktminskning

I och med min diabetes är jag i behov av att gå ner i vikt, speciellt med förhoppning att kanske enbart behöva ta tabletter och slippa mina insulinsprutor. Insulinet gör det svårt för mig att gå ner i vikt, och istället snarare att jag ökar. Hittade en rolig grej på internet som håller koll på viktminskningen åt en, kan kanske göra alltihopa lite roligare på nåt sätt. Lägger ut den här på bloggen, eftersom då blir den mer "officiell" vilket kanske kan motivera mig lite mer *leende*

Ord

Hjärtat hoppar till, reagerar. Pulsen ökar,

hjärtslagen blir snabbare och snabbare.

Svårare att andas. Hoppade hjärtat över ett slag?

Rädsla. Kan inte andas, känner mig yr.

Tappar kontrollen, panik. Kan någon hjälpa mig?

Gråter, skakar. Kryper ihop mot hörnet.

Ovetandes om tiden, minuterna går.

Trycket över bröstet minskar, drar djupa andetag.

Kurar ihop mig på soffan, drar filten över mig.

Rädd, darrande. Gråten upphör, djupa andetag.

Lugnare andning, lugnare puls. Vilar.

Attacken har passerat.

Natt

Klockan är alldeles strax 03.00. Vad gör jag uppe? Spelar ingen roll fast jag säger åt mig själv varje kväll att idag måste jag lägga mig i tid och inte vara uppe halva nätterna. Men lik sjutton sitter jag här mitt i natten. Det är som jag inte förmår att ta mig till sängen, det är som att det kvittar. Fast jag mycket väl vet att för lite sömn är en bidragande orsak till att jag just nu mår mycket sämre. Så pass mycket har jag lärt mig under de närmaste åren i terapi, att jag verkligen kan känna av min kropp. Jag mår inte bra av detta, men ändå blir klockan lika mycket varje kväll/natt. Och vad leder det hela till? Jo att jag sover mycket på dagarna istället. Jag vänder på dygnet, och jag lyckas inte vända det tillbaka igen. Inte så att jag sover bort hela dagarna, men det blir några tupplurar både på eftermiddagar och kvällar. En vecka lyckades jag riktigt bra med att skärpa mig, och jag kunde känna viss skillnad dagen efter. Men nu är jag tillbaka i det gamla igen. Faller alltid tillbaka! Vet inte hur jag ska lyckas bryta den här ovanan... Det beror inte på att jag inte kan sova, för trött det är jag. Det blir bara inte av, är som jag har nån slags av apati så att jag helt enkelt inte bryr mig. Varför kan jag inte bara gå och lägga mig? Vad är det för fel på mig som inte klarar av att bryta det här? Det tär på mig och jag mår dåligt av att jag inte har kraft att ta tag i mig själv. Jävligt dåligt.